Månadens föremål 2026

Februari: Värmebord

Månadens föremål är en Kofler Heizbank från tidigt 1960‑tal. Det är ett värmebord, det vill säga ett instrument för att avgöra hur ämnen beter sig vid olika temperaturer. Instrumentet har en metallremsa med en noggrant inställd temperaturskala från kall i ena änden till varm i den andra. Genom att placera ett prov på olika delar av remsan kan man direkt se vid vilken temperatur det smälter eller förändras.

Instrumentet har haft stor betydelse inom läkemedelsutveckling och kemisk analys. Många ämnen, särskilt läkemedelssubstanser, kan förekomma i olika kristallformer som påverkar stabilitet, hållbarhet och hur snabbt kroppen kan ta upp ett läkemedel. Med en Kofler Heizbank kunde man identifiera smältpunkter och upptäcka skillnader i hur ett ämne är uppbyggt.

Även om instrumentet är enklare än moderna varianter gav det viktig information om ett ämnes egenskaper och kunde användas som komplement till mer avancerade analysmetoder. Det hjälpte forskare att förstå när och vid vilka temperaturer ett ämne förändras, en viktig kunskap vid utveckling av nya läkemedel. Foto: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)

Januari: Koloxidprovare

Månadens föremål är en koloxidprovare från 1960-talet. Det är ett tekniskt hjälpmedel för bilverkstäder för att mäta halten av koloxid i bilkupén. Men varför finns den i museets samlingar? Svaret kanske finns i den osynliga fara som koloxid utgör, en förgiftning som blev vanligare i mitten av 1900-talet.

Koloxidförgiftning är ett allvarligt tillstånd som orsakar syrebrist i kroppens vävnader och som kan leda till döden. När bilismen tog fart på 1950-talet blev koloxidförgiftningar allt vanligare – både i trafikmiljöer och i garage. Akuta koloxidförgiftningar behandlades med syrgas.

Förgiftningssymptom som huvudvärk, illamående och medvetslöshet kunde lätt misstas för andra sjukdomar. Därför var tekniska hjälpmedel som koloxidprovaren viktiga. Genom att mäta koloxidhalten i bilkupéer gick det att förebygga förgiftningar innan de inträffade. Att sprida kunskap om riskerna blev en del av det förebyggande arbetet inom sjukvården.

Kanske finns koloxidprovaren i museets samlingar för att den använts för att visa riskerna med den osynliga gasen. Det är också möjligt att koloxidprovaren använts för att bekräfta misstänkta koloxidförgiftningar på olycksplatsen eller för att kontrollera sjukhusets egna utrymmen.

Provaren påminner oss om hur en snabb samhällsförändring som massbilismen skapade nya medicinska utmaningar, och hur teknik och medicin behövde utveckla metoder för att möta dem.

Idag är riskerna mindre inte minst tack vare katalysatorer och bättre bilar, men kolmonoxidförgiftning är fortfarande en osynlig fara både i hem och garage.

Foto: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)